NUMMER 5
Men tjaru bloggen och alla ni sköna och osköna läsare! Jag vet att alla verkligen har SUKTAT efter ett gött jävla inlägg men diverse händelser har fördröjt inlägget ganska rejält... Där kommer vi in på min planeringsförmåga än en gång! Tänkte skriva inlägget si så där vid tolv tiden, sen råkade jag göra värsta spontana grejjen. Jag RÅKADE börja prata med två fruktansvärt sköna grabbar från Gävle, Suad Gruda och Kristoffer Andersson. Vi RÅKADE skypa i två och en halv timme?!?!?!? vafan hände med det... Men alltid lika gött, en av dem påstod sig själv vara en äkta casanova som får alla brudar i hela världen, medans den andra killen ville göra en stor revulotion och påstod att staten kontrollerar allt vi gör, facebook raderades direkt(han kommer dock att återuppta facebook inom en snar framtid), Helt knazzzzzzzz.
Jag tänkte köra en top 5 lista på goa minnen, vi kör ett minne varje dag och skriver en saftig text om varje händelse, nu flippar jaaaaaaaaaag.
"Trumvirveeeeeeeeeeeeeeeeel" och på femte plats kommer STUDENTVECKAN
(BRÄNDÖN MED KLASSEN, JAG OCH NILS VISAR GLÄDJE)
Studentveckan var rätt galen, jag valde att ta ledigt från fotbollen hela den veckan (såg ingen anledning till att lira med tanke på den situationen jag var i). Vilka aktiviteter vi hade. Idrottsfest (idrottsprogrammets egen fest), förfester med klassen, balen, utgång, brändön... Det var verkligen galet allt ihop, och som vi drack?! Jag hade fruktansvärt kul den veckan, men hade ändå en fet jävla ängslan över hur mitt liv skulle utvecklas efter skolan. Visst frihet osv, men det är rätt roligt på skolan när man väl tänker efter, fotbollsgym och allt det andra.
Men varför är den på top 5 listan då? Jo, just det för att jag då insåg hur skön min klass var. Visst man kom flera personer nära under de 2 åren vi gick tillsammans (med vissa 3). Men under studentveckan spelade det ingen roll vad du gjorde på fritiden eller hur du var som person. Den förenade oss alla, kanske på grund av en viss nyfikenhet blandat med lycka, rädsla och undran? Vad skulle hända sen? Var det de som förenade oss? Kanske, kanske inte... Men en sak som är säker är att alla vi i ID3NVA insåg att vi hade en vecka tillsammans kvar att njuta av, inga prov, inga läxor. Bara njuta och ha roligt. Då var det bara att prata med alla och vara sig själv, ingen behövde känna sig utanför eller rädd för någon. Alla ba körde sitt race, eller ska jag säga att vi körde racet tillsammans? Dessa minnen kommer alltid att finnas klart, pluggisarna på natur tog studenten, och som vi gjorde det.. Riktigt jävla bra var det!
Om jag ska välja några stunder från veckan som var KING så väljer jag idrottsfesten och balen. Alla fantastiska idrottselever på ett och samma ställe, det hände verkligen inte ofta under dessa 3 år. Det var fruktansvärt kul, då kunde man verkligen njuta av det bästa från olika världar... Basket, fotbolls, hockey, frilufts, hälsa och individuella.. Träffa alla och näst intill ta farväl? Eller möjligtvis önska varandra lycka till i livet, tur att vi har telefoner och facebook där man kan hålla kontakten med varandra. Det tråkiga är dock att man inte längre har sin klass längre, olika personligheter är alltid väldigt bra att stöta på, nu låter det som att jag är en mobbad man som har tappat gnistan i livet, men just det att sitta i klassrummet med edin och härja/störa alla andra i klassrummet bara för att man ville ha uppmärksamhet.. Det saknar jag! 30 personer i ett och samma rum, det händer ju inte längre! Möjligtvis med fotbollslaget. Men skolan var ju hela dagarna, en helt annan grejj ;)
Men som jag sa i ett tidigare inlägg, gråt inte över att det är över, le åt att det har hänt!
Avslutar med ett genialiskt citat: "A man who dares to waste one hour of time has not discovered the value of life"
Jag har då inte upptäckt det än, men jag hoppas att det kommer snart!
Kärlek o Respekt!
